Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191 GRAMMATIK OCH LOGIK
relativa samtidighet, och bestämningen själv hade ej kunnat
styrka sin rätt att bli upptagen, för den händelse icke den
regeln skulle vara gällande, att vilken som helst föreställning
kunde ingå i gemenskapen. Förhållandet mellan betydelserna
i ordet Darius såsom obestämt och som bestämt kan därför
ej bliva annat än mellan någonting mindre och någonting
mera.
Då man låter våra ord fyllas av psykiskt innehåll,
glömmer man bland de förhandenvarande föreställningarna bort en
högst väsentlig, och det är den, varigenom de te sig som
otillfredsställande. Vi behöva här ej hänvisa till sådana
föreställningar som Darius, Thales, Anaximander och flere. Det
kunde vara nog med att påpeka, vilket intryck t. ex. ett
namn gör, som läses i en tidning. Vem är det? är det första,
som tänkes, sedan namnet överhuvud väckt någon föreställning.
Föreställningen är alltså född med ett frågotecken på sig, men
en fråga är rimligtvis uttryck för en strävan att från
dunkelhet nå till klarhet. Nu kan det ju synas, som om frågan
i viss mån vore oberättigad. Att tänka sig en person i
allmänhet behöver ej vara mera dunkelt än att tänka sig en
bestämd person, på samma sätt som begreppet triangel ej är
mera dunkelt än föreställningen om en viss triangel. På
denna invändning kunna vi svara, att om något är oberättigat,
så är det att låta det lästa namnet väcka föreställningen om
en person i allmänhet. Man tänker sig dock under namnet
en viss enskild person, och det är denne, som frågotecknet är
vidhäftat. Vi ha tydligen vid en föreställning att skilja mellan
ett psykiskt innehåll och ett menat utompsykiskt föremål. Att
föreställningen kännes som bristfällig och dunkel, vill då säga,
att den innehåller för litet kunskap om det menade föremålet.
Det dunkla är alltså inte det psykiska innehållet i och för
sig utan det menade föremålet. Om det senare veta vi, att det
heter så och så, men i övrigt är det oss ett x. Den kunskap,
vi redan äga, är emellertid fullt klar. Att personen har det
och det namnet är inte på något sätt dunkelt, utan det dunkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
