Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Smärre bidrag - 2. Olof Östergren. Skären = skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
SMÄUUU BIDKA*.
2. Skären - skärgården.
Soin Hesselman påpekat (S. o. S. XI, 165 f.), brukades
skären (i bet. skärgården) t. ex. av Bellman och Almqvist
som singulart totalitetskollektiv. Utom av formlikhet har väl
utvecklingen underlättats därigenom, att ordet som neutr.
plur. kunde närma sig bet. av totalitetskollektiv.
Användningen tycks ha varit ganska utsträckt och uppkomsten är
kanske gammal.
J. G. P. Möller 1790, Widegren 1788, Lindfors 1824
uppta den; Gustaf III skriver 1790 (Gust. Andersson s. 74)
’hela skären ligger än’; i Norrköpings Wekotidngr Vß 1765
finner man "Uppå en wälbelägen Ö uti Marstrandsskären’ o.
12/9 1772 ’Under Lastning: ~ till Marstrands Skjärn’; Lind
upptar 1749: ’Hela skärgården (skären) die nächst am Meer
gelegene Örter oder Eyländer’ samt har ’Stockholms-skären,
die Meer-Enge oder der Eingang, der aus der See nach
Stockholm hin auf gehet und aus lauter Eyländern bestehet’; i
.Drysells Orde-Register (till Abrahamssons Anmärck. vid
Landslagen) av 1728, s. 275, står ’Fiskerier i Swenske och Finske
Skiären räknas under Crono-Godz’j vilket säkerligen bör fattas
som singular (liksom det hos Drysell o. Abrahamsson vanliga
’de som bo i Skären’); med Schroderi översättning av Joh.
Magni Crönika komma vi tillbaka till 1620, där står näml. i
företalet s. v: ’[Scandia] skiuter ~ twå Armar i fråå sigh: Then
ena sträcker sigh igenom then östre Swenske skären vthi
Norr / alt in til Torne’. Men det är icke omöjligt, att
betydelseövergången är än äldre. Man kan nog i Peder Swarts
’Men när the wore komne medh them longt vth j skären till
Konungens skep* (Edéns uppl. s. 5) fatta ’skären’ singulart,
lika väl om ej bättre än som pluralt. Så förefaller mig ock
naturligast att tolka följande belägg ur Magnus Erikssons
Stadslag Add. D. 3 (pappershskr. från senare hälften av
1500-talet): ’Nv koma skip siglandhe j skeren, medh hwario handha
gooze thet helst ær* (anfört efter Schlyter), särsk. om man
jämför ined RK 2, 1946 f. o. 1954 f.: ’Sidhan bleff han ey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
