Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hylén, J. E. Trenne skolgrammatiska spörsmål - 1. Transitivt brukade intransitiva verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRENNE SKO LG RA MM A TI SKA SPÖRSMÅL
20f>
hufvud, Bremer I, 391; jfr II. 293). Kärleken är den andligji
sol, som mognar de inre frukterna (Schwartz, Ädlingens dotter
(Å. & Å.) I, 75; jfr Börd och bildn. I, 39, Mannen av börd
11, 153, Positivspelarens son 79). Mina lidanden hade
bråd-mognat mitt förstånd (Bjursten, Ödets lek 51). Han
fullmognade Malin för himlen (Citat hos Lotten Dahlgren. Ur
Ran-säters familjearkiv 87). Sextio vintrars frost har stelnat det
fordom lågande hjärtat (Palmblad enl. Marcus, Palmblads
ro-mant. ber. 196). Att av någon, som ej delar sorgen, få vet;i
en stor förlust liksom stelnar sorgen (Malla
Montgomery-Silfverstolpes mem. IV, 133). Kölden stelnade mina lemmar
(Em. Flygare-Carlén. Förmyndaren (Å. & Å.) 302; jfr En natt
vid Bullarsjön 363). Döden har nu dock utan förmåga att
med glömskans is förstelna den sanna och eldiga tacksamhet
. . . (M. v. Schwerin enl. Wrangel, M. v. Schw. 21). Det
förstelnar mitt blod (Blanche, Enda barnet (Å. & Ä.) 29). Den
kalla vårluften hade kylt ut stugan och förstelnat våra
lemmar (M. S. Schwartz, Positivspelarens son (A. & A.) 29).
Tanken på döden förstelnar mig (V. Rydberg, Fribrytaren på
Östersjön6 66). Deras tindrande ögon ~ uppstrålade denna
fördunklade horisonten (Wallenberg, Min son på gal.
(Lever-tins uppl.) 168; jfr 152). Smärtan (började) vekna upp det
pansar, varmed stoltheten omklätt den (M. S. Schwartz,
Arbetet adlar mannen4 203).
Från vår egen tid vill jag här anteckna några verb, som
mot våra dagars språkbruk i prosa uppträda transitivt. Bland
dessa har jag särskilt utvalt inkoativa på -na, eftersom Linder
fördömer deras transitiva bruk t. o. m. i vers. Naturligtvis
medtager jag ej sådana fall, där ackusajtiven helst uppfattas
som innehållsobjekt, t. ex. fläkta svalka (Lindholm, När solen
sjunker 114), gnistra förakt och lidelse (Lundegård, Struensee
12, 75), knarra en hälsning (Lundh, Vita kyrkans by 2), deras
veckade pannor pärlade svett i stora droppar (O. Högberg),
sippra saltvatten (Nordström, Fiskare2 135), vaja vårglädje
(M. Roos, Vit ljung (16:e tus.) 222). och ej heller sådana, som
tydligen framkallats av en kontamination, såsom: Hon grubblade
sin hjärna med (= bråkade sin hjärna med, grubblade på) att
söka utforska orsaken (Anna Wahlenberg, Två slags folk2 89).
Blekna: Där såg man dem alla, cheferna för de gamla
tappra husen, vilkas namn och minne sena tider bleknat (Mari
Milli, Hjärtan och hjältar 46).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
