Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den historiska betydelselärans
utvecklingsmöjligheter1.
För varje vetenskap är det ett behov att emellanåt göra
en paus för att hämta andan och besinna sig, för att
orientera sig på den uppnådda ståndpunkten, blicka tillbaka på den
tillryggalagda vägen och se framåt mot de närmare och
avlägsnare målen. Sådana pauser behöva icke betyda någon
förspilld tid; de kunna tvärtom spara tid och arbete, om de
ge en klarare överblick över läget och ett skarparè sikte på
målet.
Det är inte endast världskrigets skuld, om
språkvetenskapen f. n. gör en dylik andhämtningspaus. Redan före
krigsutbrottet förspordes åtminstone inom germanistiken en
viss stagnation i utvecklingen, som tydde på att den stöt, som
forskningen på sin tid fick genom unggrammatikernas verk,
nu uttömt sin kraft och upphört att driva framåt. Det
inkastade jäsämnet hade verkat till slut och en viss ro och
klarhet började inträda. Icke så att förstå, som om arbetet
skulle ha slappnat av. Produktionen fortgick med oförminskad
styrka, men endast i de gamla banorna, och alltmera
inriktades den på det syntetiska och retrospektiva. Men det
saknades inte röster, som med växande styrka fordrade en
ny orientering av forskningen, yrkade på, att de gamla
sanningarna skulle revideras och nya banor öppnas, att gamla
värden skulle prövas och nya metoder försökas.
1 Föredrag, hållet i Språkvetenskapliga Sällskapet i Uppsala d.
29 mars 1017.
Språk och Stil. XVII. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
