- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Adertonde årgången. 1918 /
179

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BILDSPRÅKET I 8KN8IT1VA AM0K08A

179

tillräckliga för att åskådliggöra, vad jag önskar betona. Det
karaktäristiska för dem är att själva jämförelsen alltid är
hämtad från något av naturens olika områden; en människa
jämföres med skogens djur, markens örter, en äcklig larv
etc., eller den förvandling, föreställningen om njutandet av
tillvaron undergår, när den blir verklighet, jämföres med
förvandlingen hos en manet, när den från havsdjupet, där den
lyste så skärt, tages upp och blir en slemmig massa i ens
hand. Starkt målande även om för vår generation ej så
omedelbart tilltalande är jämförelsen av en snyftning av
begärelse. av ömhet, av smärta med djurhonans skri i skogarna.

I andra fall är det, vad jag här för att få någon
sammanfattning kallat "medicinska stundom patologiska
företeelser", som äro likhetspunkten. Läkarens dissekerkniv, sär,
blod etc. äro saker, vilka symbolismen gärna använder som
jämförelseled. Några ex. ur Sensitiva amorosa skola
tydliggöra, vad jag åsyftar.

Det kan hända oss i febernätterna, att en melodi
kominer igen och kommer igen för vår hörsel . . . don rider oss
som eti mara på bröstet . . . och den smärtar som en kniv i
ett hal v läkt sår (s. 21).

Vad är den, denna andlösa rädsla, denna själens
beklämning, denna väsendets fistelsveda, vilken gör ont som
då köttfibrerna i ett färskt sår skälva kring det vassa
instrumentet (s. 51).

Den enda lisa han kunde få för sin själ, vilken annars
var som ett enda sår, vari stundligen skars och karvades
(s. 63).

Han kände det som om hjässbenet vore lyft undan och
hjärnan låge .blottad och bar och ett fint kyligt vasst stål
stunges in genom den (s. 81).

Liksom operatören sänker in sitt instrument i
kroppsmassan för att göra snittet kring den sjuka substansen, sänkte
han sin tanke in i detta leende för att skära ut mysteriet i
hennes väsen (s. 81).

Denna sällsamma kärlek sjukligt fin som konvalescentens
hv (s. 106).

Herman Bang har i sin inledningsessay i "Realisme og

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1918/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free