Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
OLOF GJERDMAX
’mystiska* företeelser som de här behandlade vet jag av
erfarenhet att detta påpekande är på sin plats. För det andra
får man icke vänta att de röstolikheter som exempelvis olika
figurer locka till skola ha jättedimensioner och när man icke
iakttager några sådana, strax inbilla sig att ingen olikhet alls
förefinnes. De olikheter det här gäller kunna vara mycket
små men även dessa växa så att säga, allteftersom
undersökaren vänjer sig vid att aktge på dem. Att den på en gång
talande (eller sjungande) och hörande skall förnimma mer än
den som blott hör på, faller av sig självt. Den förres intryck
bestämmes ju av både hörseln och känseln, den senares endast
av hörseln.
Första gången jag hörde talas om Sievers undersökningar
sades det att de gällde tonhöjdsolikheter samt med dem
samgående olika inställningar av andningsmuskulaturen. Då jag
av litteraturen och på annat sätt funnit att det tydligen
erbjuder även personer som anse sig utpräglat musikaliska stora
svårigheter att med örat bestämma talets tongångar och jag
för egen del icke hör till de särskilt musikaliska, så tänkte
jag strax: "Det där är ingenting för dig" och underlät
fördenskull att ens försöka sätta mig in i Sievers nya läror.
Under mina undersökningar av Sörmlands stadsmål hade jag
emellertid iakttagit, först hos mig själv och sedan hos andra,
en ibland i mitt tycke skarp, ibland mindre tydligt
framträdande egenartad växling i sättet att uttala fonemen, vilken,
så vitt jag kunde märka icke hade något att göra med vare
sig styrka, kvantitet eller tonhöjd. Olikheten, vid denna
växling under i övrigt lika förhållanden, försökte jag i min
avhandling Studier över de Sörmländska stadsmålens
kvalitativa ljudlära I, 1918 karakterisera genom termerna luftfylld
och luftfattig stämma, genom vilka termer jag ville på en
gång antyda det akustiskt och det artikulatoriskt för mig
mest påfallande i det intryck jag fick vid växlingen. I
uppsatsen Aktiva och passiva versifikatörer emellan har jag
utbytt dessa termer mot extensiv och intensiv stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
