Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En statsmannavira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mynttorget, in i vestibulen, uppför trapporna och till
civildepartementets dörr.
Där stannade han och med orden »här måste det
vara», tog han upp en hufvudnyckel och öppnade
dörren.
Vi stego in i tamburen, han först, jag sedan. Vi
stannade lyssnande, han framför, jag bakom. Jag
började nästan tro mig osynlig, efter han aldrig
lyckades upptäcka mig.
Från det upplysta rummet hördes de mest
oförklarliga ord, hvilkas mening det var omöjligt att
utgrunda.
— Satt Olivecrona garderad?
— Nej, bara med assessorn.
— Hvad var det lönt att hålla på Wirsén?
— Ecklesiastiken trodde jag han hade med sig.
— Se på hur jag markerar! Finansen var ogard.
— Å fan! Boström frös inne!
Dessa och dylika ord föllo med korta mellanrum.
Det sista uttalandet blef dock excellensen för starkt,
han slog upp dörrarna och steg in.
Vid ett bord sutto tre af verkets extraordinarier,
så fördjupade i ett stilla spelparti, att de ej märkte
excellensens inträde, förrän han slog den äldste på
axeln och sarkastiskt anmärkte:
— Jaså, jag frös inne?
Nu skulle man sett hur blixtsnabbt de tre
extraordinarierna reste sig, medan deras kort ur af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
