Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IBSENVECKAN I 0 J
naturalistiska är honom en fasa och en styggelse. Jag
minns ännu hur han blef fullkomligt illamående af
moralisk gallfeber när vi tillsammans åskådade
»Gen-gangere». Det var med yttersta möda han lät förmå
sig att stanna kvar till slutet, och efteråt anförtrodde
han mig på Du Nord att det helt enkelt var oanständigt
af en teater att spela sådana där förb—de svinaktig*
heter samt att konsten dj—r anamma först och främst
måste vara skön, hvilket han bekräftade med en
half-va. Och sedan skydde han Ibsens stycken som
pesten och lärde endast känna dem i den prismatiska
brytningen af Posttidningens kritiker.
För min del sökte jag icke bringa farbror Niklas
på andra tankar. Jag afskydde att diskutera med
honom och hans omdöme syntes mig i själfva verket
kunna vara Ibsen tämligen likgiltigt. Den som
däremot diskuterade, det var hans syster och
husföreståndarinna, tant Eleonore. Hon var änka efter en man
som haft den icke ovanliga egenskapen att identifiera
sina pengar med sitt bankbolags, hvaraf följden blef
en brådstörtad resa till Amerika, som inträffade 1879,
kort före »Dockhemmet», som snart kom ut och
träffade tant Eleonore i en särdeles mottaglig stämning.
Äfven hon hade ju i flera år lefvat tillsammans med
en främmande bankdirektör, och om hon icke fått
tre barn var det endast slumpens förtjänst. Tant
Eleonore var efter detta fulltrogen Ibsenist och
återfann sin förrymde man mer eller mindre porträttlik i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
