Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte fanns plats, att de måste stiga af, men den ena
af de två — för öfrigt ett par utomordentligt
sylfi-diska unga damer — svarade helt tvärsäkert: Å, visst
inte, vi få nog sitta i knä på herrarna. Eller hur?
tillfogade hon och vände sig till oss med ett högst
bedårande leende. Hade nu hvardera sylfiden varit en
fru om 88 a 97 kilo så hade förvisso vår känsla
upprest sig mot ett så opassande arrangemang, vi skulle
med harm och i vår goda spårvagnsmoraliska rätt
afvisat förslaget som ogrannlaga.
Nu däremot — ja, med hvar sitt ämabelt »var
så god» läto vi sylfiderna taga plats i hvar sitt sköte.
Ett nej skulle ju ha varit fullkomligt buffelaktigt och
ägnadt att ådraga oss alla rättsinnade
spårvagnsmora-listers förakt. I stället hade vi nu våra rena
samveten och två intagande ungmörs leende tacksamhet,
hvilken varade ända till Norrmalmstorg, där de
sväf-vade öfver till Östermalmslinjen.
Analoga fall äro ej svåra att framdraga, det är
härvid alltid den spårvagnsmoraliska känslan som
fäller utslaget. Den kan stundom vara något vacklande,
det medgifves, men för det mesta slår den hufvudet
på spiken. Om ni till exempel funderar på att afstå er
sittplats åt någon stående, så säger er i allmänhet
instinkten, antingen personen i fråga kommer att
uppfatta ert anbud som en själfklar sak eller som en
artig uppoffring. I förra fallet är det både bekvämast
och mest moraliskt att ni sitter där ni sitter, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
