Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna. Det obehag som vållas hästar och
medpassagerare räkna de för ingenting, de anse sig ha en
fullkomligt furstlig befogenhet att vara suveräna härskare
öfver allmänhetens ekipage.
Här om dagen satt jag i en öppen spårvagn på
ringlinjen, hvilken efter vanligheten stannade på
norra sidan af Vasa- och Kungsgatornas korsning för
korrespondensen med Kungsholmen. (Obs.
Kungsholmen, jag skrifver icke Västermalm!) Strax
nedanför Kungsgatan stod en äldre dam (sådana äro de
värsta) och väntade. Hon var hvarken ofärdig eller
synnerligen gammal, men tror någon hon hade så
mycket vett och spårvagnsmoral att gå tvärs öfver
gatan och stiga i vagnen, där den måste hålla. Nej,
för all del, hon stod där hon stod, och som vi satte
oss i gång började hon vifta med ett paraply, ett
otäckt gammalt paraply för resten, som jag hoppas
att den taktlösa och obehagliga människan känner
igen sig på. Och den snälla konduktören var svag
nog att stanna och käringen steg upp med en
segermin som tydligare än många ord sade: »Jag har dom
att stanna när jag vill.»
En annan dag var det en annan individ af
samma typ. Hon var redan i vagnen då jag steg upp,
och när vi på uppgående passerat hållplatsen vid
Norra latinläroverket och hunnit en eller två
vagns-längder, ringde hon. Detta var emellertid kusken och
konduktören för starkt och vagnen körde på, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
