Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde hufvudstyrkan, och anfördes af major
v. Engelbrechten. Denne officer höll sig
oför-s k räck t; men han begick ett stort fel, hjeltarnes
fel: han ville slåss, då det endast gällde att
tåga undan. Han förlorade tiden, instälde
flera gånger sin rörelse, och medan hvarje
för-loradt ögonblick alltmer aflägsnade honom från
Döbeln, gaf han Ryssarne tid att förstärka
sig. Slutligen inlät han sig i samtal med sin
motståndare; det var att fullkomligen
förstöra sig.
Vid hvarje steg oroad, insåg
Engelbrechten snart, att det ej skulle lyckas honom att
komma öfver isen, hvilken, så långt ögat
nådde, sträckte sig framför honom; men han ville
icke gifva sig åt en handfull rytteri, som
hittills förgäfves sökt vinna någon fördel Öfver
honom. Ryska fotfolket var ännu långt
borta. Kulneff, öfvertygad att endast denna
omständighet fördröjde hans framgång, uttänkte
en krigslist: han lät de nyss gjorda
krigsfån-garne vända om, på afstånd formera sig, och
sedan långsamt nalkas v. Engelbrechten,
hvilken då trodde sig se en fiendtlig
infanteri-kolonn. Ett starkt snöfall gynnade företaget, och
Svenska truppen gaf sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
