Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brodersonius, Christina - Brooman, Hanna - Brovallius, Catharina - Bruine, Metta Sofia de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess förra låga, sedan han, redan vid så unga
år, af trycket utgifvit flera värdefulla arbeten i
botaniken, hvarom lärda män talade med verklig
beundran. Snart fick hon ock veta, att hennes
Carl blifvit af en Upsalaprofessor anförtrodd
att hålla föreläsningar i hans ställe, under en
af professorn iråkad långvarig sjuklighet. Detta
var i sanning någonting oerhördt för en yngling
af Carl Linnés ålder. Den enfaldiga modern
började nu ändtligen finna, att han kunde bli
något mer än en fältskär, eller qvacksalfvare,
och hon fick sedermera den glädjen att upplefva
hans framåtskridande på ryktets bana, att erfara
huru han steg från den ena hedersgraden till
den andra, huru han erkändes, berömdes och
eftersöktes af alla rättänkande och aktningsvärda
personer. Hon lefde dock icke nog länge för
att förnimma huru hans namn på ryktets vingar
fördes, icke allenast från den ena gränsen af
fosterlandet till den andra, utan äfven öfver fjellar
och haf, till främmande, vidt aflägsna länder.
Emellertid hade man berättat för fru
Christina, samt lyckats göra för henne tydligt och
begripligt, att hon var den lyckliga modern till
en bland Sveriges berömdaste unga män, och
som lofvade blifva dess ära och stolthet. – Hon
dog dock alltför tidigt, för att få bevittna sin
älskade Carls aldra största triumfer, ja, redan
vid 45 års ålder. Hennes son var då 26 år
gammal. Det var år 1733 som fru Linnæus afled.
Hennes man dog ej förrän 1748, vid fyllda 74
års ålder.
Brooman, Hanna, är musik- och språklärarinna.
Redan 1848 anställdes hon vid kongl.
theaterns i Stockholm elevskola, för att meddela
undervisning i pianospelning samt i franska,
italienska, tyska och engelska språken; uppgjorde
1857, på theaterdirektionens anmodan, planen
till en skola för operans ballettelever, i hvilken
skola hon utnämndes till lärare i christendom,
historia, geografi m. m., samt att undervisa de
qvinliga eleverna i handaslöjder. För piano har
hon komponerat sånger, deribland “Norrlänningens
hemlängtan“, som utkommit i tvänne upplagor.
Brovallius, Catharina, dotter af kyrkoherden
Erik B. i Gagnef och rådmansenka i Köping.
Hon gaf år 1762 3000 daler kopparmynt till
understöd för komministern i Köping, på det att
han dermed skulle hålla adjunkt, som måste
svara för alla ottesångs- och aftonsångspredikningar
m. m. Likaledes gaf hon samma år 2000
daler k:mt till skolgossars understöd, samt 1000
daler till stadens hospital. Fyra år förut, 1758,
hade hon gifvit 6000 daler till de fattige i
Gagnefs socken, der hon var född.
Bruine, Metta Sofia de. Fadern var dansk
generalmajor och lefde ännu 1720. Modern hette
Karin Krabbe samt var mycket rik och bodde
på Heckeberga i Skåne. Metta Sofia Bruine,
den yngsta af döttrarne, som uppfostrades i
Danmark, hemkallades af modern och fick löfte på
att få ensam ärfva hennes fyra stora gods, om
hon lofvade att försaka det äktenskap hon
ämnade ingå med en ung herre, som hon lofvat sin
hand och sitt hjerta. Girigheten tog öfverhand
och hon öfvergaf sin unge älskare, som deraf
träffades så djupt, att han förlorade sina sinnens
bruk. Den otrogna hade likväl mycken svårighet
att komma i besittning af arfvet. Alla godsen
förvaltades af en inspektor Sjöholm, hvilken
hade förstått göra sådana räkningar öfver
utlagorna, att egendomarnes afkastning ej räckte till
att betala dem, utan fordrade seqvester på alla
egendomarne. Sjöholm sålde dessa fordringar
till grefve Carl Pipers enka, hvilken genast tog
alla godsen i besittning. Det såg således ganska
betänkligt ut för fröken de Bruine att någonsin
återvinna godsen från en så rik och mäktig
vederpart. Hon lät dock icke modet falla, utan
såg sig om efter en käck advokat och vände sig
till Peter Silfversköld, densamme som sedan blef
president i Åbo hofrätt. Han påtog sig väl
sakens genomdrifvande, men fordrade fröken sjelf
i arfvode, hvilket hon omsider nödgades bifalla,
af fruktan att han annars skulle taga parti emot
henne och förstöra allt. Den mångåriga processen
slöts ändtligen så, att grefvinnan Piper
behöll Toppellsgård för 12,000 daler silfvermynts
inteckning och Björnstorp för 20,000 daler.
Sjelfva Heckeberga hade strukit med för en lika
summa, om icke medlidande vänners biträde hade
hulpit saken, så att fröken kunnat utlösa den
dervid häftade fordran. I sjelfva verket vann
fröken de Bruine intet annat än en man, med
hvilken hon alltid förde en föga angenäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
