Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonora Catharina - Elfving, Hilda - Elin, en nunna i Wreta kloster och konung Magni dotter - Elisabeth. Dotter af konung Johan II - Elisabeth. Gustaf I:s yngsta dotter - Elisabeth Amalia, dotter af Pfalzgrefven Johan Casimir af Zweibrücken - Elisif, nunna i Riseberga kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlefde honom i 37 år och dog först 1692, nära
67 år gammal. – Hon hade ingen son, men
tvänne döttrar, af hvilka den ena, Juliana, trädde
i moderns fotspår, förspillde den höga lycka, hvartill
hon af mäktiga anförvandter blifvit utsedd,
och föll sedan allt djupare och djupare. (Se art.
Juliana.}
Elfving, Hilda, dotter af lektorn vid Stockholms
gymnasium J. J. Elfving, föddes den 8
Sept. 1827. För sin utmärkta skicklighet som
lärarinna fick hon utmärkelsen att undervisa
hennes kongl. höghet prinsessan Lovisa från
år 1857 till 1860. Då Seminarium för bildandet
af Lärarinnor år 1861 inrättades i Stockholm,
antogs mamsell Elfving såsom dess första
föreståndarinna – ett ansvarsfullt och
maktpåliggande kall, som hon till stort gagn och allas
belåtenhet bestred till 1863, då hon ingick
äktenskap med handlanden Pontus Kobb i Götheborg,
till hvilken stad hon då afflyttade. – Mamsell
Elfving fick ett anslag af staten å 1200 rdr för
att besöka utländska bildningsanstalter för flickor,
och företog denna resa sommaren 1862, då
hon i Tyskland, Schweitz och Frankrike inhemtade
kunskap om dessa länders undervisningsanstalter
för bildande af lärarinnor, dock säkerligen förut
vida mera bildad genom sin utmärkte faders ledning.
Elin, en nunna i Wreta kloster och konung
Magni dotter. Hon insattes i denna berömda
klosterskola, för att inhemta den tidens nödiga
kunskaper, det vill säga "taga bok i hand, då
sol går upp", samt "fasta från laster, men ej från
nödtorftig spis". Hon blef från klostret bortröfvad
af Sune Folkunge med trettio svenner och
förd till Ymseborg, men återtogs af sin broder
Oler. Då modern fick se henne åter vid sin
gård, sade hon:
"Och tacka nu Gud, liksom du bör!
Din broder han tog dig igen, med’n du var mö."
Om detta klosterrof finnes i Arwidssons Svenska
Fornsånger, 1:a delen, pag. 186, en uppteckning,
gjord i Östergöthland.
Elisabeth. Dotter af konung Johan II;
1501 förmäld med kurfursten af Brandenburg
Joachim I. – En rysk prins, Wasiley Iwanowitsch,
hade förut, 1499, begärt hennes hand, men fått
afslag.
Elisabeth. Gustaf I:s yngsta dotter, född
1549 och år 1581 förmäld med hertig Christopher
af Mecklenburg, sedan biskop af Razeburg.
Hon hade förut haft en vida förnämare friare,
nemligen konung Henrik III i Frankrike, som
1574 skickade Pinart såsom ambassadör till svenska
hofvet, att formligen begära den då tjugofemåriga
prinsessan Elisabeth. – Underhandlingen afstannade
dock snart, emedan romerska stolen blandade sig i
saken med erinran om, att en katholsk konung ej
borde förmäla sig med en kättersk prinsessa. Hon dog
i Upsala 1597 och blef derstädes begrafven 1598.
Hade blott en dotter, Margaretha Elisabeth, som blef
förmäld med Johan Albert II af Mecklenburg.
Elisabeth Amalia. Pfalzgrefven Johan Casimir
af Zweibrücken, i svenska historien bekant
såsom förmäld med konung Carl IX:s äldsta dotter,
prinsessan Catharina, hade med henne flera
barn, deribland Elisabeth Amalia, född i Strassburg
1621; hon var det andra barnet i ordningen;
dog på Stegeborgs slott 1628, sju år gammal,
och ligger begrafven i Linköping.
Elisif, nunna i Riseberga kloster. Den
ärevördige biskop Nils Hermansson i Linköping,
som dog 1391, skildrar, jemte sin samtids
personer och händelser, ofvannämnda nunna i en
visa: Konung Albrecht låter en af sina tyskar
röfva ur nämnde kloster en dotter af riksmarsken
Erik Puke. Snart sågs också den förolämpade
marsken i spetsen för hären vid Falköping, der
Albrecht blef slagen och Unionens idé uppfattad
såsom det säkraste medel att göra Skandinavien
oberoende af den öfriga verlden. Tärnan blef
uppoffrad.
Bernhard han seglar i böljorna blå, Hans segel de stodo så spända,
Stolts Elisif fäller swa mången tår Alt öfver sitt stora elände.
Herre Christ radi fyr oss allom.
Men en storm uppstår, sönderslår skutan och
störtar Bernhard i djupet, men underbart vagga
böljorna Stolts Elisif till Gottlands ö. En fiskare
förde henne till Wisby kloster, der biskop Nils
befann sig. Han ledsagade henne väl till Riseberga
åter, men blott för att se henne, då nästa
morgonrodnad viste sig, arla och röd, sända sin
själ till himmelrikets "öde" (boning). Enkelt
berättar han och slutar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
