Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lenngren, Anna Maria - Leopoldh, Thomea - Leuhusen, Anna Reinholdsdotter - Levgren, M. C. - Lewenhaupt, Amalia Beata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmännelighet, som drager till sig förtroendet och
blidkar sjelfva afunden, i det hon utplånar
afståndet; att hon förstod denna svåra konst, som
knappt kan läras, hvartill anlagen måste vara
medfödda, att vara allt på sitt ställe, och att
således ej vara vitter annat än bland de vittra,
men att äfven der vara qvinna, således ej föra
ordet, ej vilja framstå som ledarinna och
tongifvande. Att hon icke desto mindre, nästan mot
sin vilja, blef det, härrörde af hennes genies
öfverlägsenhet, af hennes talangs originalitet, af
den ovilkorliga aktning och beundran, hennes
snilles och hjertas egenskaper ingåfvo alla, som
nalkades och kunde fatta henne.
Att skildra karakteren af hennes skalde-art
skulle här utgöra ett eget kapitel, men hvilket
utrymmet ej medger att egna deråt. Det skulle
vara att tillfredsställa kännarens fordringar,
hvilken icke behöfver det, emedan han sjelf med
eget omdöme kan fylla den lucka vi lemnat tom,
och för mängden af läsare, som vilja känna mera
än dömma, behöfves den ej heller, ty hvilken
sådan af den vanligaste bildning finnes väl, som
är obekant med: "Råd till min dotter", "Pojkarne",
"Grefvinnans besök", "Den glada festen",
"Tiggareflickan", jemte de många blommor af ovansklig
skönhet, som utgöra denna krans af
immorteller, hvilka skola stråla i vår vitterhets
blomstergård, med oförgänglig prakt, så länge någonting
deraf finnes qvar för verlden. De tillhöra denna
klass, för hvilken icke finns någon tid, någon
ålder, någon förändring i bruk och seder. De
blifva eviga som menniskonaturen, som sjelfva
snillet, under hvilka former det än må uppträda.
Svenska Akademien lät öfver henne prägla
en minnespenning; landshöfdingen von
Rosenstein författade hennes äreminne och Sergel
modellerade hennes bild.
<b>Leopoldh, Thomea.</b< Hon dog vid 10 års
ålder i Lund, 1701, och hade redan gjort
"ogemena" framsteg i de latinska och hebreiska
språken, såsom det heter i grafskriften öfver denna
"Christälskande och Dygdesirade lilla Jungfru".
Ej allenast fyra bröder satte cypressqvistar på
hennes graf, utan äfven flera andra personer
strödde vittra blommor derpå. Den längsta
grafskriften är ett samtal mellan Thomea och
præceptorn. Vackrast äro brodern Ovinus Leopoldhs
latinska verser öfver henne. Hon lär hafva
varit skalden Leopolds faster, hvaraf vi finna att
Leopoldska slägten framträder som en poetisk
familj.
Leuhusen, Anna Reinholdsdotter, var
svägerska med danske öfversten Gregorius Holst och
sista abbedissan i S:ta Claras kloster i
Stockholm. När staden 1522 belägrades af konung
Gustaf I, höll hon med det danska partiet och
förrådde åt danskarne många så väl borgare som
hofmän, hvilka rymde ur staden till klostret, för
att begifva sig till svenska lägret. Så snart
någon rymmare anlände, uthängde hon om dagen
ett hvitt kläde och om natten en lampa i det
fönster, som var vändt åt staden. På detta sätt
blefvo de, som gingo ut ur staden, gripne af
danskarne och på ett barbariskt sätt dödade.
Till följd häraf blef klostret år 1527 af
konungen indraget till kronan. Abbedissan med sina
nunnor inflyttade då i Gråmunke-klostret,
derifrån munkarne förut blifvit utdrifne, och lefde
der i fattigdom. Det synes som skulle borgaren
i Stockholm Reinhold Leuhusen varit hennes
fader. Denne Leuhusen var kyrkvärd 1488 och
hans son, Martin, rådman i Stockholm, 1521, och
S:t Örjans gårds förmyndare. Den sednare
antog, 1536, Lutherska läran. Han hade ett hus
vid Jerntorget, men måste slutligen lemna riket
och dog i Mecheln 1555. – På Degerö
sätesgård i Upland, emellan Lommaren och
Malstasjön, förvaras ett dyrbart minnesmärke,
bestående af en fint arbetad guldkedja, af 29 lods
vigt, som tillhört den namnkunniga abbedissan
Anna Reinholdsdotter Leuhusen. Hennes
radband af guld och silfver är äfven i behåll.
Levgren, M. C., enkefru, grundlade 1844 en
donationsfond i Götheborg af 9000 rdr rmt, hvaraf
räntan utdelas till understöd åt behöfvande
köpmans enkor och döttrar i nämnde stad.
Lewenhaupt, Amalia Beata, dotter af den
olycklige Charles Emil Lewenhaupt, föddes 1726
och blef gift 1746 med öfversten Hans Ramel.
– Friherrinnan var mycket originell. För att
på sin bröllopsdag bespara sig en toilette och
coeffure, som generade henne, afklippte hon på
samma dags morgon sitt hår och brukade
sedermera rundklippt hår, med karlmössa, jacka,
väst, halsduk, men kjortel i stället för benkläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
