Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marskalkinnan. Här hvilade han ut från
stats-bekymren och societetslifvets vedermödor, och
här var det som han stundom — men ack! så
alltför sällan — fann tillfälle att söka tröst för
sitt äktenskaps alla vedervärdigheter i en
charmant liten amourette.
Asmodeus och Aziel väntade tills alla de
trehundra gästerna aflägsnat sig. (Icke ens i
helvetet går man nämligen fri för skvallrets giftiga
hydra.) Med tillhjälp af en slaf, som råkade vara
f. d. påfven Johannes XII, drogo de på sig
sju-milsstöflarna och styrde kosan mot Krakatoa.
Inom fem minuter voro de framme; detta anses
i Underjorden som en lång och besvärlig
promenad, ty vanligen färdas man på ryggen af en
meteor.
Nu var det snart ett år sedan hofmarskalken
senast besökt Buen Retiro. Hans sista eskapad
hade på något outgrundligt sätt kommit till
gemålens öron och medfört de allra svåraste
följder, ehuru hofmarskalkinnan ingalunda uppdagat
hela sanningen. Aldrig mer hade Aziel vågat
återse den förtjusande lilla dansösen.
Medan hofmarskalken öppnade bakporten till
slottet, öfverväldigades han af minnen ända
därhän, att handen darrade och en suck bröt fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
