Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resumerade hofmarskalken. — Jag antar vadet,
men hvad gäller det?
— Jag håller min andel i Titanics last och
min nya osynlighetsmantel mot Buen Retiro.
Hofmarskalken funderade.
— Nej, sade han, Buen Retiro är mera värdt.
Om jag vinner, så måste ni dessutom afstå er
frisör åt mig. Han gör ett briljant arbete.
— Det gör han, sade Asmodeus smickrad, och
dessutom har han ett visst affektionsvärde. På
jorden hette han Ludvig XIV, som ni kanske vet.
Men låt gå! Jag är säker om att vinna! I
morgon klockan tolf på dagen ger jag mig af och
är således tillbaka måndag middag.
De gamla gentlemännen räckte hvarandra
handen, tömde sina glas för sista gången och
krossade dem högtidligt. .
Därpå gjorde de skyndsamt uppbrott och
be-gåfvo sig tillbaka till Belzebubia.
Hofmarskalken slokade märkbart på svansen
då de skildes utanför hans praktfulla
krysolitpa-lats. Han tänkte på gemålen som låg därinne
och glodde på sin nattklocka. Detta ur hade
visare och siffror i själflysande färger;
marskalkin-nan hade köpt det af en tysk profryttare, som
trängde in genom Vesuvius’ krater för att bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
