Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När tolfslaget dallrat ut i matsalen, öppnade
Asmodeus försiktigt sin dörr för att ljudlöst slinka
ut i tamburen. Men den gamla dörren gaf ifrån
sig en hel melodi af klagande knarrningar och
hvinande gnisslingar, som med domsbasunens
brutala tydlighet genomträngde det sofvande
huset.
Asmodeus kastade en förfärad blick på tant
Fatinizas dörr, ty därifrån hotade den svåraste
faran. Och mycket riktigt! Inom några
sekunder kunde han konstatera omisskännliga
rekog-nosceringsförsök därinnanför, som kulminerade
i en hastig, ljudlös gläntning. Tant Fatiniza
var ingen fåvitsk jungfru, hon hade icke glömt
oljan till gångjärnen och låset. Icke heller hade
Plantins afrättning lyckats utrota den gamla Eva
inom henne; hon hade kvar sin forna
kunskaps-trängtan. Asmodei situation var uppenbarligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
