Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formlig sensation. Erik tyckte sig märka att både
hon och hennes kavaljer ansträngde sig till det
yttersta för att öfverträffa Nils Ehrnfelt, som
dansade med den lilla mörka. Det var en
spännaq-de kamp, men segern lutade alldeles afgjordt åt
Betsys sida, och det fyllde Eriks hjärta med glädje
och stolthet, ty i kväll tyckte han sig ha en liten
andel i hennes triumfer.
Erik hade sökt sig en skyddad plats i en vrå
mellan barren och plinten. Icke långt därifrån
stodo ett par lärare och öfvervakade dansen. Den
ena var lång och mager och tarfligt klädd,
påfallande fattigt till och med för en gammal
peruk. Den andra var liten och rödhårig; Erik
visste att han hette magister Sjöblom, var
teck-ningslärare och kallades Spillkråkan.
— Tänker du stanna länge här? frågade
Spillkråkan.
— Ja, svarade den andra, jag stannar nog
ännu en stund. Det roar mig att stå så här och
se på ungdomen, när den fritt får visa sig sådan
den verkligen är och inte behöfver hyckla för
oss peruker. Det är en hel mikrokosm, en
sådan här balsal. Man kan se så mycket och gissa
sig till ännu mer — stridande viljor —
oundvikliga öden som redan börjar rullas upp — kam-
— 17. Asmodeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
