Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kajuttaket med ena handen, medan den andra
blixtsnabbt gjorde korstecken på korstecken.
Direktör Widbom låg framstupa öfver en pyts
och skrek öfverljudt: „Vi drunknar! Vi
sjunker! Hjälp! Hjälp!“ Mamsell Dahlström höll
händerna för pannan, som fått en duktig bula;
hon bad innerligt om förlåtelse för sina svåra
synder. Men mamsell Kihlberg, som vid den
första stöten rusat ut ur kajutan, höll upp sitt
barn på sträckta armar, som om vågorna redan
slagit ihop öfver dem och hon ännu en sista
gång velat låta den lille andas lifvets luft.
Skeppar Österberg kom hastigt på fötter
igen. Han lutade sig öfver relingen och
kastade upp; när han vände sig om igen, var han
grå i synen som oblekt lärft, men alldeles
nykter var han blifven i samma nu. Snabbt
förvissade han sig om att ingen öfverhängande
fara var för handen. I rummet fanns inte en
droppe vatten, alltså hade „Johanna“ icke ens
sprungit läck.
Småningom hade alla kraflat sig upp. De
mera rådiga och nyktra bland herrarna hjälpte
till att beslå seglen. Herr Bolander skrattade
fånigt och hans ansikte förvreds af spasmer.
— Jag trodde redan att fanen skulle annamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
