Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen höll på att gå ner, dess matta strålar
förmådde knappt kasta en smal skugga på
solvisarens nötta marmorskifva och förgyllde
astra-kanerna just sä mycket som behöfdes för att
generalen skulle få lof att tänka på kung Midas.
Generalen bar i handen en håf, något större
än en vanlig kyrkhåf, på hvars yttersta kant två
spikar voro inslagna helt nära hvarann. Så snart
hans skarpa öga fick syn på en särskildt
präktig, fullmogen frukt, satte han varligt påsen
under frukten, fick stjälken mellan spikarna,
och efter en svag knyck, som generalen
utvecklat till en hög grad af virtuositet, lossnade
frukten och föll ner i påsen.
Dessa aftonronder i trädgården och öfver
ägorna utgjorde numera de största händelserna
i generalens lif; och dock hade han i sin krafts
dagar hjälpt till att skaka kronan från det
kor-sikanska vilddjurets hjässa.
General Bergenfelt tillhörde en släkt af idel
militärer, så långt man kunde följa ätteledningen.
Han hade deltagit i Gustaf III:s finska krig och
erhållit guldmedaljen för tapperhet i fält 1809.
Efter den sorgliga freden beslöt dåvarande major
Bergenfelt att draga sig tillbaka till sitt Seitlax
för att sluta sina dagar i ostörd stillhet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
