Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon undergått var så stor, att generalen började
tro på trolldomskonster. Hon, den ständigt
kvittrande sångfågeln, blef plötsligt alldeles tyst,
nästan butter; hon, den husliga, händiga,
präktiga blef håglös och likgiltig för allt. Om
vintern frös hon så att tänderna skallrade, pälsade
på sig hvad huset kunde förmå i klädesväg,
stängde in sig i lilla förmaket och lät elda från
morgon till kväll. De ljusa sommarnätterna
hindrade henne från att sofva, hon blef retlig
och grälsjuk, magrade betänkligt och talade ofta
om att dö eller rymma. När hennes
korrespondens med hemmet slutligen blef misstänkligt
tät, begick generalen för första gången i sitt lif
en ignobel handling: han öppnade ett bref från
herr Dubois och erfor härigenom att hans hustru
verkligen planerat flykt, men att familjen
bestäm dt vägrade att ta emot henne.
Svenska brydde sig generalskan icke om att
lära sig; hon kunde inte ens uttala sitt nya
tillnamn rätt. Styfbarnen, som hon de första
tiderna nästan kramat ihjäl af förtjusning, blefvo
henne nu så likgiltiga, att hon knappt
bekvämade sig att besvara de artiga frågor om
hennes befinnande, som de pliktskyldigast
framställde hvarje morgon. Sin egen son lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
