Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång hade utgjort hennes högsta stolthet.
Hennes lilla späda gestalt såg så underligt
främmande och borttappad ut i den väldiga
mahognysängen, där hon sedan flere år sof
ensam.
Kammarjungfrun Gunhild hade just dragit
strumporna af generalskan och väntade på nya
order. Gunhild var en snäll och läraktig flicka,
men sorgligt förfördelad i fråga om yttre
företräden. Betjänten Karlsson brukade ofta
insinuera, att hon till ansikte fått det som andra
ha där bak. Att bli antagen till kammarjungfru
på Seitlax var öfver hufvud taget en
tvifvel-aktig ära, det vill säga det var hedersamt nog
i och för sig, men hela trakten visste mycket
väl, att af alla aspiranter valde generalskan
alltid den fulaste. Detta hade hon gjort af
beräknande försiktighet de första åren, för att icke
inleda sin man eller den brådmogne
CharlesEmile i frestelse. Sedan hade hon följt samma
princip af vana, kanske också för att ha ett
nära exempel till hands, då det roade henne
att inför sin man håna hans landsmäns fulhet
och tölpighet.
— Önskar hennes nåd ännu någonting?
Generalskan skakade på hufvudet. På senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
