Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna, som kunde bli långa, eftersom döden är
den oberäkneligaste bland gäster.
Ensam skulle han invänta uppbrottets svåra
stund. Ingen kvinnas mjuka hand skulle finnas
där för att torka bort den sista ångestsvetten.
Generalen stod och såg hur solen sjönk och
kastade sneda strålar öfver Seitlax’ frusna jord.
En smal strimma föll in genom de små
rutorna, och ljuskronans kristaller strödde
skälf-vande, brokiga reflexer öfver tapetens
handmå-lade kineserier.
Ett svagt frasande och knappt hörbara ljud
af steg kommo generalen att vända sig om.
Han tog sig med handen åt hjärtat.
Där stod Désirée i sin vackraste klänning,
densamma hon burit som brud, och sträckte
armarna emot honom. Solstrimman göt en
gloria kring hennes lockiga flickhufvud — och se!
det var solen från Paris, från lifvets
middagshöjd och den evigt unga lyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
