Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskohafvets eviga svall drog förbi, ständigt
förbi.
— En absint? sade fröken Anna-Lisa. Jag
vet inte om vi har det, men jag skall höra åt.
Långsamt, med våldsamt vaggande höfter gick
hon in i kassan. Det var något visst i denna
gång som kom Erik att tänka på Nina, trots
den stora olikheten i öfrigt. Och åter steg den
vemodiga bitterheten inom honom.
Ute vid den gamla, halft förfallna bron låg
ångbåten, med hvilken hon om några timmar
skulle lämna staden. Ännu kunde Erik knappt
fatta, att han aldrig skulle se henne mer.
— — I morgon den här tiden är hon i Pe-
tersburg, midt uppe i lifvet och lyckan, och jag
träffar henne aldrig mer. Aldrig skall hon tänka
på mig, och skulle hon göra det, så blir det
med ett löje och en axelryckning. — — Vid
det här laget måste hon ha fått mina blommor.
För hon dem med sig eller har hon redan
kastat dem i slaskhinken? Förresten kunde jag
gömma mig bland magasinema vid stranden och
se henne åka ner–––––-.
Men nu kom fröken Anna-Lisa med absinten
och Erik tömde den i ett par drag. Det var
märkvärdigt med detta grönskimrande gift, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
