Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de runda hyttfönstren lyste ljus; det var som
ett par sorgsna människoögon betraktat Erik,
åtminstone kände han det så. Långsamt fylldes
hans ögon af tårar, medan han betraktade den
försvinnande ångbåten; han kände sig oändligt
trist till sinnes, inte bara för Ninas skull, utan
därför att han plötsligt tyckte sig stå så ensam
gentemot det vanskliga lifvet.
Nere på vägen hördes oregelbundna steg och
ett egendomligt kvinkande ljud; instinktivt tog
Erik ett fastare grepp om sin käppkrycka, men
när mannen kom ut i den ljusa mångatan, såg
han att det var Löfgren, som storgråtande gick
och slog klöfver.
— Jä — jäkla lymmel! snyftade han, det
var ju med mig hon skulle gå. Fans
förbannade . . .
Utan att märka Erik tumlade han i väg neråt
viken, där månen slog brygga från strand till
strand.
Det hvitnade redan till dag, då Erik ändtligen
satt i sitt rum igen. Dödstrött var han, men
han hade funnit lugn och klarhet. Hans smärta
hade gifvit vika inför stjärnornas
evighetsstäm-ning. Framför honom låg hans dagbok upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
