Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du glömde din nyckel.
— Nej, svarade hon hastigt, jag glömde den
inte. Adjö, herr . . . herr von Eytzing.
Och nu föll dörren igen bakom henne.
Gustaf Eytzing blef klarvaken med ens. Han
tog den lilla nyckeln och granskade den noga.
Hon glömde den inte och ändå ligger den här,
det kan inte bestridas. Men då har hon lämnat
den med flit, någon annan förklaring ges inte.
Det är alltså slut.
Eytzing plockade fram en cigarett och tände
den. Papperet skrumpnade och färgades brunt
under hans nervösa bloss.
Alltså slut. Nu hade han ernått hvad han i
veckor gått och önskat, men inte vågat
framkalla själf, dels emedan han afskydde alla slags
scener, dels af fruktan för att hon kunde hitta
på något oråd. Man vet ju aldrig hvad kvinnor
kan ta sig till, när de äro förälskade.
Men nu, när hon själfmant gått sin väg utan
ett ord, kände han sig en smula sårad, rent af
orättvist tillbakasatt. * Så litet kostade det alltså
på henne att skiljas från honom, följaktligen
älskade hon honom inte, hade kanske aldrig
gjort det. Han ångrade sina sentimentala
hänsyn och ondgjorde sig öfver att han. inte i klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
