Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maste släkten jämte krusflor och kransar fyllde
tre landåer. Sedan följde öfver femtio hästlass
sörjande vänner, anförvanter och kolleger till
den hänsofne, vördnadsvärda åldringar, som
förblifvit sin ungdoms ideal och sin mannaålders
cylinderhattar trogna, i så måtto att de togo
fram dem vid högtidliga tillfällen, i stolt och
lycklig okunnighet om att båda delarna redan
hade kulturhistoriskt värde. De sutto med
pannan i smärtfyllda rynkor och med väldiga kransar
i händerna, dock så, att rynkornas antal och
kransarnas storlek stod i omvändt förhållande
till afståndet från likvagnen. I slutet af
processionen funnos rent af sådana, som inte hade
några kransar alls; de kramade sina
käppkryckor och samtalade i diskret hviskning om
bankaktiernas kursstegring och suometarianernas
senaste skurkaktigheter.
För att komma öfver gatan måste fröken
Signe vänta tills hela processionen dragit förbi.
En gumma stod och räknade hästarna med hög
röst.
— Förtisju, förtiåtta, förtinie. Det var den
finaste begrafningen i år.
— Ja, svarade en röst ur hopen, men Tupelius
hade hundraförtisex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
