Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Eytzing hade kommit öfverens med
baron Mikael Weydel om sällskap på soarén.
Egentligen tillhörde han icke det weydelska
kotteriet, det var han litet för gammal till, men
han begagnade gärna hvarje tillfälle att visa sig
tillsamman med Mikael. Ty om också Mikael
själf ingenting var och ingenting blef, så
om-gafs han dock af glansen från faderns stora
namn: generaladjutanten Weydel hade stått som
en af de sista finsk-ryska stordignitärerna vid
kejsarhofvet, i Gustaf Mauritz’ spår. I hemlighet
sökte Eytzing efterhärma Mikaels utsökta
elegans i dräkt och later, liksom det hade blifvit
honom en vana att begagna sig af Mikaels
jargong, naturligtvis bara i kretsar där man inte
kunde känna till den förut. Ännu hade det
icke lyckats honom att bli inbjuden till någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
