Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett märkligt omen. Han vände sig om och såg
länge efter den skvättande kärran där bonden
satt och mjölkade med tömmarna, halft i
sömnen. Just en sådan raggig gubbstut med en
klargul droppe under den spetsiga nästippen
o
hade Akes egen farfar varit, men en rifvande
duktig karl, som till sitt åttionde år brukat
jorden på sitt ägande hemman med sådan flit, att
han inte bara kunde skola sina söner till
studenter, utan också lämna dem en liten summa i
arf. Åkes far hade varit en omtyckt läkare.
Som en stigande våg hade Holmarna rest sig
ur det stora människohafvet och nu stod Åke
där högst uppe på kammen och frågade sig,
om vågdalen redan var inne. En bitter
skamkänsla fick makt med honom. Dyrt och heligt
lofvade han sig att inte bli de vackra
traditionerna ovärdig.
En lätt dimslöja låg öfver Tölöviken som
im-man af en varm andedräkt på en spegel.
Buskarna och träden stodo lutade öfver vattnet i
orörlig narkissosbeundran af sitt fina grenverk,
där vårens dolda och hemlighetsfulla krafter
arbetade.
Ty nu var våren verkligen inne.
På Djurgårdsbron stannade Åke stödd mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
