Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
netring med Weydelska vapnet. Karneolen
lyste som en droppe blod på hans hand.
Öf-versten betraktade honom med sin
genomträngande blick.
— Jag hoppas du skall bära den med heder!
— Min fina kusin, sade Mikael, jag tillåter
mig påpeka, att vi föra ett uppstigande lejon i
vår sköld. Malicen påstår visserligen, att vårt
lejon för länge sedan tröttnat på det besvärliga
uppstigandet och helt varligt börjat klifva ner
igen, men jag är öfvertygad om att du skall
komma detta illvilliga förtal på skam.
— Ja, sade öfversten med en sidoblick på
Mikael, af dig kan man ju inte vänta det. Du
anser påtagligen, att din far gjort nog för två
generationer.
Mikael Weydels far hade varit ättens sista
lysande representant. I sin egenskap af
kammarherrens äldsta son borde han enligt
gammal sed, som aldrig förr brutits, ha öfvertagit
Numlax; men landtbrukarens lif syntes honom
alltför torftigt och enformigt. Så deltog han
då som ung löjtnant i andra polska upprorets
kufvande, mottog Georgskorset ur högsta
befäl-hafvarens hand efter en skärmytsling, där han
legat svårt sårad en natt ute på fältet bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
