Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar han stod, kände han hennes frågande,
oroliga blickar söka sina.
I blå förmaket satte sig Åke i en bekväm
stol och vecklade ut sista tidningen. Plötsligt,
utan att han egentligen visste hur det kom sig,
stod Märta framför honom. Hon föreföll så blek
i den skarpa dagern.
— Åke! sade hon lågt och hastigt. — Hvad
är det åt dig, du undviker mig hela tiden och
du är så förändrad. Bryr du dig inte mera
om mig?
Åke reste sig nervöst.
— Det är ju ett vansinne alltsammans, det
kan aldrig bli någonting utaf. I staden och på
Sundom var du som alla de andra flickorna,
men när jag ser dig här på Numlax, är du en
helt annan. Jag vet inte hvad det är, hur det
kommer sig, men jag känner, att jag inte
passar här, att jag inte hör till er. Ni bildar ju en
särskild kast, och jag känner mig stå utanför.
Förstår du nu, att det aldrig kan bli någonting
mellan oss? Hvad som varit skall jag gömma
som mitt dyrbaraste minne.
Den sista frasen var han alldeles särskildt
nöjd med.
Men Märtas ögon strålade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
