Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfversten och Alice Fleming hade hunnit
ett stycke framom de andra. De gingo tysta
och lyssnade till sanden som rasslade vid hvarje
steg. Vägen gick fram mellan två konstgjorda
dammar, där feta och brednackade rudor stodo
på hufvudet i gyttjan. Öfversten tog fram en
skorpa och började mata dem.
— Det är min enda förströelse i hvardagslag,
sade han. Här har ju blifvit så tyst och
ensamt de sista åren.
Parken låg domnande stilla. Forsens brus
hördes starkare här, och man kunde tydligt
urskilja kvarnluckans stampande, regelbundet
af-mätt, som en bultande puls. Fordom hade
forsen drifvit en kvarn och en stångjärnshammare,
men nu lågo de längesen i pittoreska ruiner.
Vattnet dref fritt sitt spel med de gamla
skof-larna och hjulen, som engång malt guld åt
herrarna på Numlax.
Alice lyssnade länge uppmärksamt.
— Det är ovanligt litet vatten i ån, sade hon.
— Ja, svarade öfversten, men hur kan du
veta det? Hon log.
— När stora kvarnhjulet inte hörs är det
lågvatten.
— Och det minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
