Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa, vilkas tillvaro och betydelse jag nu vill framhålla som ett resultat
av de här meddelade analyserna från sydliga Östergötland i S till södra
Gästrikland i N, närmast från Fiby, det norduppländska kalkmoränområdet samt
Granskär, ha knappast gjort sig påminda i den utvecklingshistoriska växtsociologien.
De ha hopblandats med hygges-, bland dem närmast bl tidning sluckorna, sålunda
konstprodukter, vilka länge varit kända och diskuterade i praktiken och
skogs-vetens kapen.
För att klart uppfatta dessa hyggesluckors förhållande till stormluckorna
måste emellertid först min regenerationsteori behandlas till sin
utvecklingshistoriska innebörd. Efter kapitel 9 »Stormluckornas regeneration» ställer jag
sålunda ett kapitel: »Hyggesluckor och stormluckor».
Enligt den rådande uppfattningen — den som stöder sig på förhållandena
i mer eller mindre täta, relativt unga, låt oss säga 70—100-åriga granskogar,
t. ex. dem som uppkommit ur bestånd av björk och tall — och vilken
uppfattning med denna utgångspunkt är alldeles riktig, föryngrar sig beståndet
långsamt, om det ej gallras eller skogselden radikalt kastar kull hela spelet.
Regeneration sker efter punktvis avdöda eller stormstortade träd. Bestånden
bli med tiden till sina övre konturer hackiga, men ej mosaikartade eller luckiga.
De första årens studier i Fiby granna turskog gåvo mig en annan bild.
Bom jag i min Fiby-uppsats 1918 framhåller samt vidare utvecklat 1934 och
1935, ha vi här en föryngring i luckor, vilka i början te sig som gläntor i
moderbeståndet. Skogen har mosaikstruktur eller vad jag ur genetisk
synpunkt kallar stormluckestruktur.
Genom jämförande studier på det granskogsklädda Granskär och av den
genom Hedemann-Gade och Lubeck så kända fruktansvärda katastrof, vilken
drabbade norra Upplands granskogar under december-orkanen 1931, fick jag
som en gemensam karaktär for såväl dessa skogar som Fibys, att deras
rotsystem stodo för löst eller grunt. Vidare, att Fibyskogens mosaikstruktur vid
de recenta skogsfallen fick sin motsvarighet därigenom att den visade, att
stormstötarna gått fram i vågor, framkallande en omväxling mellan relativt
oskadda partier och sådana, på vilka granbestånden mer eller mindre
fullständigt kullvräkts.
De två huvudslagen av katastrofala luckor i granskogen, storm- och
brandluckor, visa sinsemellan en morfologisk olikhet.
I stort sett framkallar stormens riktning och dess specifika rörelsesätt en
ellipsoidisk eller rektangulär figur med längdaxeln i stormens riktning;
luckorna bli sällan stora, men desto flera, och visa inom samma regionenhet
ungefärligen samma spridning.
Brandluckans begränsning framkallas av en mängd faktorer. Resultatet tar
sig uttryck i en oregelbunden form, vilken betingas av mötande vattendrag
och omkastningar i undervegetationen, inträdandet av nederbörd eller
vindomkastning och framför allt av människans ingripande. De framkalla i smått
ingen mosaikstruktur. Den enstaka brandluckan är oftast större än stormluckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
