Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»11: warf hög 12 Vs al. bred» (1802 skildras ett av hemlighusen som »13 hwarf
högt åt gårdssidan, 4 al. långt och 5’ Vs dito bredt med snedtak av bräder
och öfwer alt rödfärgadt») det ståtliga tvåvåningsträhus, som ännu i dag pryder
gården. Den nya stallbyggnaden var »indeld i 2— Stall, hwaruti äro 8fa
spiltrum i hwardera» o. s. v.
Man äger ett visst berättigande att framkasta, att under tiden 1787—1802
— varför ej 1795 — inträtt en överflödande timmertillgång på ärkebiskopens
Fibyskog, av vilken denne profiterade.
I övrigt är det påfallande, att det i norra och mellersta Upplands
bondgårdar ej synes vara alldeles ovanligt att i motsats till 1700-talets en
våningsstil få se stora tvåvånings-timmerhus, vilka man kan datera till 1700-talets
slut eller 1800-talets första årtionde.
En liknande byggnad är den från Gråmuren, Bälinge, flyttade, ovanligt
stora logen vid Disagården i Gamla Uppsala.
Fru Levin, gift med arrendatorn på gården, meddelade om logen till
intendenten Nils Ålenitjs 1930:
»Min morfar berättade, att det sades att skogarna i trakten en gång
skadats (genom brand?) och att då en hel del grovt timmer förolyckades. Av
sådant timmer skulle logen vara uppsatt».
På det mycket grova timret finnes enligt intendent Ålenitjs inga spår
av brandskador.
På den överflödande rikedom av virke, som för att ej förfaras måste på
en gång tillgodogöras, följde det hårda bakslaget; de illa tilltygade skogarna
måste under långa tider hämta sig och av verkningss tandar den sålunda
nedtryckas. Hedemånn-Gade och Lubeck Jämna härom från de uppländska
bruken beklämmande uppgifter, hämtade från landshövdingeämbetenas
femårsberättelse 1822 och Österby bruks förvaltningsberättelse av 1816. Även
bondgårdarna fingo vidkännas sin beskärda del av virkesnöden. Betecknande är
den uppgift från Vendel, med vilken direktör Hubinette avslutar sina
värdefulla uppteckningar:
»Länsstyrelsens förslag att Gryttby by i Vendels socken, som i sin helhet
nedbrann 1822, borde återuppföras av lera och andra bygnadsföremål för att
spara på den knappa skogen stod antagligen i förbindelse med skogsfallet.»
Denna uppgift står i god överensstämmelse med Uppsala Läns
Hushållningssällskaps strävanden i århundradets början att med »lerhusbyggnader»
ersätta timmerbristen. Uppsala Läns Kungl. Hushållningssällskap 1815—1915
I, p. 38:––––-— »bonden Erik Ersson i Gamla Upsala 1815 erhöll jettonen
’för uppförda lerhusbyggnader. Den senare frågan ägnade sällskapet även
sin särskilda uppmärksamhet, och pä dess bekostnad omtycktes (broschyren
trycktes första gången i Uppsala 1799. Förf. är icke känd) och spriddes i
länet i 1,000 ex. en liten skrift med titel ’Underrättelse För Allmogen at
Bygga Hus af Ler-Bruk’. Även i handlingarna infördes tvenne uppsatser
härom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
