Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Decemberstormen 1931 sträckte sig knappast så långt västerut som till
Ulleråkers och Hagunda allmänningar, varför här ej tillvaratogs något särskilt
virke efter denna storm, även om några mindre virkesmassor nog redan då
blevo stormens rov. Däremot tillvaratogs efter februaristormen 1932 följande
mängder stormfällt virke (något men obetydligt härav fällt redan i december):
å UUeråkers allmänning:
norra bevakningen 2,855 st. träd med en kubikmassa av 1,280 kbm
å Ulleråkers allmänning:
södra bevakningen 2,096 st. » 757 »
Summa 4,951 st. träd med en virkesmassa av 2,037 kbm
motsvarande mellan 20 och 25 % av en normal årsavverkning.
å Hagunda allmänning:
661 st. träd med en virkesmassa av 344 kbm, motsvarande c:a 23 % av
en normal årsavverkning.»
I folkminnet har denna storm kommit i skuggan av 1931-stormen eller
med densamma hopblandats. Den var dock i och för sig allvarlig nog och
åstadkom synnerligen kraftiga skogsfall, ehuru dessa tyvärr ännu ej blivit
systematiskt undersökta.
Februari stormen 1932 har teoretiskt intresse genom sina likheter med
1795-typen. Vissa områden för märgel- och storblocksmoränerna lågo i stort sett
utom stormrayonen, men ändock gick skogsfällningen fram i fruktansvärd takt.
1932-stormen förmedlar övergången mellan de stabila och instabila jordmån erna
i deras förhållande till granskogens motståndskraft. —- Överhuvudtaget
överskattade man under inflytandet av den starka koincidensen mellan
märgel-morän och skogsfall i nordöstra Uppland 1931 i början något betydelsen av
underlagets beskaffenhet för skogsfallens intensitet. Märgelmoränerna ha haft
ett ödesdigert inflytande, dock ej avgörande.
5. StOl’mIuckOL, pä instabila och stabila jordmåner.
De instabila jordarternas utbredning.
Bland de faktorer, vilka betinga skogsfall, framträda de instabila
jord-månerna, den märgliga (fig. 10) och den storbloc.kiga moränen fe. ii) som själva
centralpunkten.
Vi ägna dem därför ett särskilt kapitel med ett litet bihang om
vegetations-katastroferna på de stabila jordmån erna.
Det är förhållandena på ett fåtal uppländska lokaler denna uppsats
behandlar. Men några ord böra dock ägnas utbredningen i det övriga Uppland och
i någon liten mån i Sverige för övrig-t av granskogar med detta slags jordmån.
Norra Upplands märgliga morän fortsätter djupt in i södra Gästrikland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
