Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asperula odorata.
Athyrium Filix fcmina.
Calamagrostis avundinacea.
Circaea alpina.
Dryop tei is phegop teris.
Dryopteris spimdosa.
Festuca silvatica.
Bepatica triloba.
Lycop oclium a nn o tin um.
MiUunt effusmn.
Linnaeana
Av granlågorna nådde dera nekrotiseringsgraderna 5 och 6.
På Tyresta skog i Öster Haninge socken, Södermanland, kvarstå ansenliga
partier natur-skog, »Storskogen» kallad. I dess sydöstra del finnes ett system
av höga storblockiga iindmorän-vallar. Dessa klädas av en granskog,
närbesläktad med Fiby granskog, bl. a. med dess karakteristiska inblandning av
jätte-aspar och jätte-björkar. Lågornas nekrotiseringsgrad växlar mellan 2
och 6. Granarna äro till stor del spärrgreniga. Föryngringen sker i
allmänhet med spärrgrenig*a marbuskar, vid stubbar och lågor med mera normala
telningar. Stubbarna, som härstamma från sista hälften av förra seklet och
de första årtiondena av detta, vittna om en del plockhuggningar, betydligare
än dem på Fiby men ej i större utsträckning än att Storskogen väl förtjänar
att kallas naturskog.
Det är dock tillsvidare Uppla.nd, där sambandet mellan granskogen och
den storblockiga moränen är utförligast studerat.
De genom G. De Geeii klassiskt vordna årsmoränerna i Bromma och
Spånga socknar i södra Uppland erbjuda, om man så vill, i sin vegetation de
första embryonerna till stormluckegranskogen.
Yi utgå från moränkomplexet norr om Akeshof i Bromma. Jämte ett
antal andra märkliga naturområden i Bromma har Stockholms stad här med
god blick på framtiden avsatt komplexet som naturpark. De praktfulla
änd-moränerna, vilka sedan länge tjänstgöra som demonstrationsobjekt för våra
utländska geologgäster, äro klädda av en överraskande ursprunglig vegetation.
På skuggsidorna och från dem upp på kammen och ett stycke upp på
solsidorna, men med brämen klädda av törnsnår och lövängsfragment, höljas
blocken av Hylocomiwn-mattor, i vilka rotat sig en blandskog med granen som
härskarträdet. På grund av att granens nedre grenar ofta omväxas av blockens
moss-mattor, uppkomma talrika fall av ?*epe??s-modifikationer, med de
föryng-ringsfenomen, vilka åtfölja stormlucke-faktorn på de verkliga
ändmoränsko-garna. En sådan säkerligen enhetlig repens-m&ttsi i parkens västra del räknar
jag till en av Upplands största och praktfullaste. — Den ringa höjd, till vilken
moränerna sticka upp ur leran, hindrar dock uppkomsten av egentliga
stormluckor.
Upplands mäktigaste komplex av storblockmarker med tillhörande
änd-moräner, om de också ej kallas så, utbreda sig till ett ej ringa antal som mer
eller mindre differentierade men kartografiskt ännu alldeles obelagda områden
i landskapets mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
