Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cch Uppsala, är utom för den praktiska slcogsvetenskapen av den största
betydelse för den medelsvenska skogens, närmast granskogens, biologi.
Vi erinra oss några korta dia* av katastrofens historia.
1 östra delarna av Mellansverige iasade dun 15 cch 16 december 1931
en frulctansvärd storm, som i- skogarna i nordöstra Uppland framkallade ett
nedbrytande av som man hittills allmänt antagit störie omfattning än svensk
skog vai’it utsatt för under skogshistoiisk tid. A en undersöld totalareal av
166,000 hektar stonnfälldes ungefär 1,30(1,000 kubikmeter virke.
Stormen, som åtföljde; av täta byar av våt snö, var nordlig med någon
diagning ät nordväst i Uppsala län, ät nordost i Stockholms län.
Författarna liksom andra av våra skogsmän, bland dem H. Sjösopröm, ha
givetvis ägnat mycken uppmärksamhet ät de fal t torer, som befordrat stormens
slagkraft Själv herr jag för orienterande rekognosceringar av dessa falctorer
några gånger genomrest här juingsområdet cch som nämnt under trenne
studiefärder pä Gransliär under Itersmarlts bruk ägnat dem en särskild studie.
Faktorerna tillåter1 jag mig efter1 dessa mina kollegers och egna studier
uppdela sålunda:
Ge olog isk t-1 qp ogra fek 3 faktorer.
Pia 1P os?i äkai exjiästfinn. Fä flygfotot fig. 14 har1 jag utmärkt, hur
de i skcgen inströdda myrarna-s plana mark bildat särskilda angreppspunkter
i stormens allmänna framfart De uppländska undersöliarna komma till det
resultatet, att i den mån som träden föllo uppstodo andra och nya
angreppspunkter. Deras uppfattning styrktes av E-uben CiRnssova er’farenheter från
stormskadorna i Flelonge cch östra Småland den 9 juli 1931.
Miiryli’j jwå&’iutil. HEEEMiirw-Gi ee cch Lueeck ha gjort- eri observation
av märldighet över samlandet mellan skogs fallet cch jordgrunden. A. G.
Höceok hade för länge sedan visat, att Upplands kalldialtiga morän ligger
ovan en linje dragen frän Orrskcg förbi Örbyhus, Alunda cch E-inrbo till
Östanå, Denna Icallihaltiga morän tar1 nedåt formen av en hård pinnmo,
liggande ytligare ju högre den regionala kalkhalfen är1. Samma gränslinje
utmärker i stort skogsfallet "Måhända", säga författarna p 9, "kunde man
finna en förklaring däri, att sammanfognirgen mellan det övre, lösa jordlagret,
i vilket trädrötterna befinna si*, cch den underli**ande, *enom kalkhalten
sär1-sldlt hårda pinnnron är1 mycketlösli*. Vid stark påkänning brytas träden därför
icke av, utan det blir1 rotfästet, som ger1 vika, cch större delen av rotsystemet
med vidhängande jord lyftes upp." Få fl*. 1 har ja* för Uppland
sammanställt 1931-års skcgsfall med gränsen för den märgliga moränen.
Det var1 karakteristiskt, att pä andra jordmåner, som ligga mellan
moränfälten. såsom rullstens ås ar och utdikade myrar, i vilkas jordmån trädrötterna
kunnat nedtränga djupare, hade skcgen stått äg betydligt bättre.
Intill rullstensåsar ha som bekant gro; och sand i stor utsträckning
ner-spolats över ishavs lera I de trakter, där1 denna är1 mäiglig, uppstår1 en ard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
