Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyggesluckor stå att uppleta inom mitt reservatsforslag, och säkerligen ännu
mera förvånad över att på fig. 72—76 se, vilken oerhörd areal stormluckorna
i själva verket intaga.
I stället är det människorna som »numera» genom avverkningsluckor
skulle föryngra skogen; det nuvarande äldre beståndet har efter 1795 växt
upp under inflytande av det genom fajansfabrikens härjningar tillskapade
rikliga ljusflödet, eller som H. bokstavligen p. 549 i det citerade kapitlet säger:
»Grovgrenig gran nära luckor. Den skildrade luckföryngringstypen är vida
skild från den, som representeras av de äldre, mera grovgreniga granarna i
närheten av luckorna (se fig. 11). Av 9 undersökta granar hade samtliga under
de 10 första åren minst 1 mm breda årsringar, 7 eller 77,8 % minst 2 mm,
33,3 % minst 3 mm breda årsringar. Av granarna hade 6 eller 66,7 % nått
timmerdimension eller 20 cm på brh. vid en brösthöjdsålder av 50 år.»
»Den nuvarande föryngringen i luckorna är väsentligt skild från den
gamla granskogens föryngringssätt, den representerar en helt annan
föryng-ringstyp. Den nuvarande luckföryngringen företer de för denna föryngring
typiska dragen, en mycket långsam tillväxt i ungdomen. Ännu vid 50 år och
därutöver ha stammarna endast nått klena dimensioner. Den gamla
granskogen har däremot vuxit upp under rikligt ljustillflöde, som framkallat en
vanligen snabb diametertillväxt under den första utvecklingstiden.»
Ett undantag skulle dock föreligga (Hesselman III p. 567):
»Den långsamma utveckling, som en del spridda granar visa i ungdomen,
låter sig mycket väl förklaras av att de hållits tillbaka av get- eller fårbete.
Komma sådana granar blott över den höjd, dit djuren ej nå, utveckla de sig
snabbt. Att det ej varit ljusbrist, som å provytorna 4—6 förorsakat en del
granars långsamma tillväxt innan de nått en höjd av 1,3 m, framgår bl, a.
därav att tallen å samma ytor för att nå brösthöjd endast behövt 9,1 år.»
Under jämförelse med och hänvisning till Hesselmans figurer 10 och 11
med text ber jag få behandla de två ifrågavarande luckorna efter egna
undersökningar.
Det är, framhåller jag, att märka, att mitt reservatsförslag endast innehåller
två egentliga hyggesluckoroch det är dessa tvenne.
Bägge äro slagna i risfattiga abiegna hylocomiosa.
Janssons lucka. Hesset,man III fig. 10: »Föryngringslucka norr om
provyta 8, uppkommen genom avverkning. Å bilden synas fyra stubbar.»
Luckans utseende och historia äro dessa (januari och våren 1936):
Den sträcker sig i O—W-riktning och mäter i längd 22 meter, i bredd 11
meter. Få vissa punkter i dess närmaste omgivningar stå några döda och
halvdöda granar, starkt angripna av barkborrar. Det var också i en grupp
1 På Åholmens nordöstra del stå ej så långt från varandra 7 gamla stnhbar med
nekroti-seringsgrad 5 och 6. Här torde vid några tillfällen strandhugg gjorts av fiskare i och för
avverkning. Någon lucka i beståndet ha de dock ej uppbrutit. I ett par stormluckor inom
reservatsforslaget ha på några rotvältor stammarna avsågats och tillvaratagits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
