Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På dessa sätt anser sig- Hesselman »till fullo» ha försvarat sitt felaktiga
intryck från sin första celebra exkursion den 23 september 1933 om »Fiby
urskog som runt omkring omgiven av kulturmark».
Vänge-, Fiby- och Ulleråkers-skogarna falla till sin växtvärld på
kampzonen mellan Mälardals- och Sydnorrlands-regionerna. Gränsen mot den
senare är flytande, mot den förra skarp.
Om vi fästa oss vid den av Vängeån genomdragna Kil-dalen i Vange,
finna vi på östra sidan av vägen vid Lilla Kil i typisk utbildning var sin
utpost för tvenne av Mälardalens karaktärssamhällen, ek-lövängen och
slån-snåret.
Den lilla ek-löväng med Rhamnus cathartiea y som är utbildad i en
bergssluttning mot V, har en stor-eh av skafttyp 396 cm i omkrets 1,3 m ö. m.,
422 cm (knöl på stammen) 1,5 m ö. m. (5.6. 1935).
Det stora slån-snåret (även det med Rhamnns cathartiea) vid norra
åstranden invid Lilla Kils gård bildas av ett tätt, kraftigt och högt bestånd.
Undervegetationen är lundens.
Ovan dessa sydliga gränspartier växa inom Fiby-området ett par enstaka
små slånbuskar, men Rhamnus cathartiea har jag ej anmärkt. Eken blir
sällsynt, men förekommer dock i Fibyskogen; mellan Himrarne och Börjesjön
nära intill myren, förande subboreal Trapa under en kärryta med i
subatlan-tieum invandrad Salix lapponum, ta de sparsamma exemplaren oftast formen
av buskträd med täta spår av frostskador.
För övigt ha vi i kampzonen ända ned till myren SW om Fibyskogen
Salix lapponum och Betula nana.
Fibyåns botten står full med vintergröna mattor av Myriophyllum
alterni-florum, men mellan St. Kil och Kånkebo slutar den med tvär gräns, ungefär
där humus-färgningen övergår i ler-färgningen. För gränsens betydelse jfr
Hård 1924 p. 125, Almqvist 1929 p. 573 och L. von Post 1935 p. 563.
Då man under vårexkursionerna färdas söderifrån norrut, visar graden
av snösmältning en tydlig omsvängning omkring slån snåret.
Den 11 mars 1936 låg här på öppna fältet gränsen för det obrutna
snötäcket. Skogen var söderut full av framsmälta )Ttor, norrut var dess snötäcke
obrutet: i Fibyskogen höll det i hällmarkstallskogen drygt 20 cm, i
granskogen något mindre.
Den 15 mars voro snöförhållandena i Fibyskogen oförändrade.
När man kommer fram till Himrarne, bli differenserna ännu större. Den
20 mars 1920 har jag antecknat, att skillnaden i bortsmältningen av snö och
isgata mellan denna gård och Uppsala uppgick till bortåt en månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
