Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täta och skuggiga uppslaget av björk och tall på brandfält, svedjor,
skogs-fall etc. Men nu äro dessa granar ej sällan spärrgreniga, och en sådan
morfologisk utveckling skulle ju blott kunna uppkomma på öppen mark.
Vad kontinenten beträffar, stå Hesselmans åsikter om beskuggningen som
hindrande spärrvuxenhet stick i stäv mot vad skogsbiologerna här funnit.
Jag-behöver blott hänvisa till de nyss lämnade citaten av Graebner och Dengler.
Urskogen saknar spärr vuxenhet. — Urskogen och naturskogen skulle sakna,
spärrvuxen gran.
Jag vet ej, på vilka svenska naturskogar H. syftar, mer än på Fibyskogen.
Utom denna kan jag för tillfället ej erinra mig mer än 4 något så när stora
naturgranskogar, vilka jag själv ur denna synpunkt ägnat studier. Det är
Granskär (se längre fram), ett område på Lysings allmänning i sydligaste
Östergötland, som jägmästare Th. Grinndahl haft vänligheten att för mig
demonstrera, samt vidare några på naturs kogsstadiet stående delar av T yr esta
skog i Södermanland och Rasbo allmänning i Uppland. Alla fyra äro rika på
spärrvuxna granar.
Hesselman har besökt det celebra Kubany och kommit till det nyss
citerade resultatet av sitt besök (Fiby III, p. 558):
»I en granurskog, där stammarna vuxit upp under kamp om ljus, utbildar
granen en lång kvistfri stamdel, lämnande ett utmärkt virke. Dylika stammar
äro karakteristiska för urskogen på Kubany i Böhmerwald. —–––––-. I skarp
motsats härtill stå Fibyskogens granar med sina ofta långt ned kvistbesatta
stammar och ofta grova grenar. Såväl genom sitt utseende som genom sin
tillväxt i ungdomen bära de ett tydligt vittnesbörd om sin uppkomst i ett
glest bestånd eller på öppen mark.»
Själv har jag tyvärr ej varit i Kubany urskog, men studerat litteratur
och bildmaterial, som röra densamma.
Mig synes tydligt, att de av Göppert och H. beskrivna välvuxna
granstammarna, liksom i Fibyskogens abiegna herbida, just tillhöra Kubanys
eu-trofenta parti, det som Hesselman så förträffligt skildrat i Barrskogens
humustäcke, p. 179:
»Såväl det snart sönderdelade lövlagret som det relativt tunna mullagret visa
att det i urskogen härskar en mycket god balans mellan de krafter, som alstra
växtavfallet på marken, och de processer, som omföra detta i en för
vegetationen tillgänglig näringsform: kolsyra, vatten, salter. Till
omvandlingsprodukterna hörde även nitrater. Den ganska rika ört- och gräsfloran visade i
regel stor halt av salpeter i sina vävnader.»
Sammanfattningsvis säger han p. 510 om skogens synekologi:
»Im Urwald des Kubani ist somit die Mullbildung an das Vorkommen
der Buche gekntipft.»
Det är mig omöjligt att med dessa Kubany-förhållanden till bakgrund
medge möjligheten att generalisera spärrvuxenheten som bannlyst från
natur-och urskogen och därmed från det här föreliggande fallet Fiby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
