Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björkarnas kandelaberväxt och lövträdens höga ålder.
Bom en samstämmande motsvarighet till de vittnesbörd, granarnas
»spärrvuxenhet» skulle ge fajansfabrikens framfart i Fibyskogen åren mellan 175G
och 1795, framdrager Hesselman vad han kallar björkarnas kandelaberväxt
(II. III p. 555).
Ett liknande vittnesbörd om de betingelser, under vilka skogen
utvecklats, finner man i björkens form. De äldre björkarna ha ofta den för
hag-marksbjörken typiska kandelaberformiga kronan (se fig. 5, 6, 17 och 18), som
fullständigt saknas hos björkar, som vuxit upp tillsammans med barrträd.
Dessa hagmarksbjörkar, som kunna ha en ålder av omkring 200—250 år,
förekomma mer eller mindre spritt över hela området, rikligast å provyta 3, men
även å 1 och 2, typiska sådana finnas även i närheten av provytorna 4—6.
Inom provytorna ha anträffats 99 utpräglade kandelaberbjörkar.
Förgrenings-eller kronformen är ett arv från den öppna tiden i beståndsutvecklingen.
Björkarna med kandelaberformig krona äro väsentligt äldre än närstående
granar.»
Yad menas med björkkronors kandelaberform? Jag brukar jämte termen
ljusstaksbjörk använda termen om björkar med skafttyp; skaftet förgrenar
sig på en punkt, markerande toppning eller stormbrott i adscendenta mer
eller mindre grova grenar eller stammar. Någon gång stå genetiska faktorer
bakom förgTeningssättet. H. ger ingen definition, men hänvisar för att
klargöra sin uppfattning till 4 av sina vegetationsbilder. Jag tillåter mig hänvisa
till 2 av dessa, fig. 5 och 18. Det torde av dem stå klart, att H. identifierar
kandelaberform med huvudstammens förgrening i tvenne eller flera likstarka
grenar, som icke behöva utgå från samma punkt.
Sådana kronor, säger Hesselman, »saknas fullständigt hos björkar, som
vuxit upp tillsammans med barrträd».
Jag tilltror mig en viss självsyn på björkarnas förgrening, då de växa
tillsammans med barrträd. Den härpå grundade erfarenheten går ej samman
med den Hesselman förvärvat sig. På såväl basalskott som fröplantor (vilka
senare äro sällsynta utom på vissa edafider) kan i granskog huvudstammen
förgrena sig tidigt och huvudgrenarna länge fortsätta härmed. »Inom 1 å
2—3 meter över marken», som Hesselman uttrycker det, borttorka och
avfalla sedan en del grenar på känt sätt. I Fiby äro sådana unga björkar iiven
i granbestånd med högsta slutenhetsgraden lätta att uppspåra. Se fig. 55.
Vi förutsätta att Hesselman har rätt i sitt postulat, att hans
kandelaberbjörkar icke kunnat växa upp tillsammans med barrträd utan att detta skett
på gles hagmark. Men hur stämmer detta med den Hesselmanska kampanjens
springande punkt: fajansfabriken skapade ju denna hagmark .1756—1795,
alltså för 140—180 år sedan? Många av kandeJaberbjörkarna äro emellertid,
som Hesselman särskilt framhåller, 190—250 år och ha sålunda växt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
