Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
2) hvari visserligen sinnliga bestämningar (af
omkläd-naden) tillika kunna inblandas: superstitiösa handlingar,
ceremonier o. s. v. — religiösa handlingar utan sedlig
betydelse, — och ännu oftare eller vanligen inskränktheter i
uppfattningen af det förnuftigas practiska betydelse för
subjec-tet: yttre gerningar, blott juridisk rättskaffenhet, beräkning
och æstimation efter sinnliga följder, o. s. v.; — dock att,
då den förnuftiga betydelsen här är hufvudsak och derjemte
känsla och samvete närvarande, förirringar i detta
hänseende (= det nämnda i stället för det rätta) mera bero på
orent practiskt sinnelag (afsigtligt sjelfbedrägeri:
’’skrym-ter i"), än utgöra otillräkneliga misstag.
§ 3. Såsom 3:o förnuftig eller sedlig vilja är menniskan
bestämd i sin practiska verksamhet af förnuftiga begrepp.
1) äfven dessa kunna antingen vara vid
föreställningarne fästade, och dela då i någon mån dessas brister (yttre
lag, 8tatutariska bud, motiv: yttre belöningar och straff,
princip: Gudomligt godtfinnande o. s. v.); eller ock vara rena
begrepp, hvilka äro och vetas såsom i sig (genom sitt eget
innehåll: menniskans eget förnuftiga väsen) d. ä. categoriskt
giltiga, sedliga lagar (jfr Cap. 8 § 3 N:o 2).
2) practiska lagar äro sådana practiska grundsatser, som
äro giltiga såsoin sådana: det abstracta uttrycket af ett i
sig godt eller ändamål; hvilka i sin practiska betydelse för
subjectet framträda såsom categoriska imperativen och i och
med hvilkas följande menniskan eger god eller sedlig
charakter = förnuftig vilja.
§ 4. Den practiskt förnuftiga menniskan
1) har till ändamål det goda eller det rätta, d. ä. det
för sin egen skuld eftersträvansvärda: sitt eget förnuft och,
dermed, det absoluta förnuftet, Gud.
Anm. Förnuftet såsom högsta ändamål: det Ooda fir, särskildt
såsom ändamål för den theoretiska verksamheten, det Sanna; för den
practiska, det Goda i inskr. bem. eller det Rätta; för den æsthetiska,
det Sköna: som sålunda äro detsamma, sedt i olika förhållanden (intet
kan vara det ena, som icke är det andra).
2) såvida menniskan gör förnuftet, det goda eller rätta
till sitt ändamål i sin practiska verksamhet, är hon sjelf
actuelt practiskt förnuftig (rationis particeps), (relativt) god
eller rättskaffens; — i motsatt fall oförnuftig eller ond; —
hennes verksamhet bestämd af det goda kallas
a) sedlighet (af seder — sådana dessa rätteligen äro
— d. ä. constant handlingsrätt) eller moralitet, sedd i för-’
hållande till hennes egen sanna natur;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
