Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SPÅR I SANDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Robert Wiesel sluter ögonen.
Nu är allt det andra borta, allt det
främmande. Bara solen och vinden äro kvar,
bara havet och sanden, de som varit, äro och
skola förbliva. Från evighet till evighet.
Och så hon.
Mary Wahl har lagt sig på bara marken
bredvid eldstaden. Hon har ju ingenting
annat att göra än vänta. Och hon väntar.
Arkitekten söker sig en plats helt nära
henne. Han griper ett bruntorkat vasstrå
och ritar hieroglyfer i sanden. De underliga
tecknen betyda: Nu vet jag det, nu vet
jag det. Hon älskar honom och hon väntar
på att han skall komma och ta henne i
besittning. Prinsessan och hela hennes rike,
för den här gången är det inte fråga om
någonting halvt. Det är lika säkert som att
solen där håller på att gå ner och att vi alla
en gång dö måste.
Han ser på hennes vita nacke, han ser
på hennes villrådiga händer som sila sanden
mellan fingrarna. Glad är hon ändå inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
