Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SPÅR I SANDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo jag har varit mycket lycklig.
En gång.
Hon nickar.
— Ser ni, jag visste väl det. Ingen blir
alldeles lottlös.
Och plötsligt småler hon.
— Det är en sådan underlig dag. Här
sitter vi och säger varandra saker som —
som man inte brukar —
— Det var visst mitt fel. Var det
mycket illa gjort av mig?
— Nej, nej. Ni får så gärna. Jag tycker
det är en evighet sen jag sist talade med en
människa, utom — Ja, det är verkligen sant,
han är inte som alla de andra. Men vill ni
inte säga mig hur det var den gången. Jag
tycker jag kan be om det, jag har ju aldrig
själv erfarit vad det vill säga att vara mycket
lycklig.
Robert Wiesel sitter där och skriver
flitigt i sanden, en skrift som han genast
sopar igen.
— Det var så, säger han, jag var sexton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
