Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infinna sig i dag lika litet som i går och i
förrgår och hela den långa raden av döda dagar
ända tillbaka till midsommar.
Men det kunde ju inte fortgå så här i
evighet.
Jacob Casimir satt och lyssnade till
slåttermaskinens sång. Nu bärga de sin skörd —
Han måste ta sig samman, han måste få
någonting till stånd. Han måste tvinga sin
trötta, olustiga hjärna, besegra den dova
motviljan mot att spinna vidare på gamla
trådar. För varje år som gick blevo de goda
arbetsdagarna allt färre, allt oftare vaknade
han och somnade han med den förlamande
känslan av att stampa i dödsjö.
Och för att söva det stingande samvetet —
eller den sjuka självkänslan eller vad det var
för en mullvad som grävde och grävde där
djupast inne — tog Jacob Casimir med
plötslig beslutsamhet fram manuskriptbunten ur
den omsorgsfullt låsta skrivbordslådan. Han
beslöt att läsa igenom den halvfärdiga
romanen från första kapitlet till det sjunde, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
