Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finns punkter där jag aldrig blir fullvuxen,
att jag nu som för tjugufem år sen går
omkring med en känsla av skuld, jag vet inte
till vad, och en aning eller snarare visshet om
kommande ofärd, men samtidigt med en
trotsigt hög tanke om min egen
förträfflighet.
Nu voro de framme vid paviljongen. De
satte sig på nedersta trappsteget mot sjön, och
avståndet mellan dem var inte större än att
Jacob Casimir kunde uppfånga doften från
hennes hår.
— Hur går det med ditt arbete? frågade
Veronica skyggt.
— Dåligt, konstaterade Jacob Casimir
lugnt. — Eller rättare sagt, det går inte alls.
I bredd med mig är farbror Theodor den rena
arbetsmyran, han har åtminstone
egenhändigt fyllt i bjudningskorten till den stora
festen på lördag. På tal om festen, så hoppas
jag att du vill bli min bordsdam.
Veronica svarade inte strax.
— Gärna, om jag kommer, sade hon så. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
