Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja. Och när jag nu reser, så är det
för att aldrig mer komma tillbaka. Jag vill
att du skall veta det. Ingen annan anar
någonting — jo, en till får veta det om några
dagar, så snart mitt brev hinner fram.
Jacob Casimir stod där och såg hur
månen slog ett regn av flimrande eldflagor ur
det stilla vattnet. Han såg också sin sorg.
Den var stor och äkta.
Men vid sidan av denna stora och äkta
sorg reste sig, först vagt och tveksamt,
sedan allt mera medvetet, en känsla av befrielse,
lättnad, ja glädje över att avgörandet
slutligen fallit. Ett dimmigt hopp var krossat,
slaget vållade honom självfallet smärta, men
med djup tillfredsställelse fastslog han att
han äntligen kommit till klarhet, den
klarhet som för varje år blivit honom ett allt
mer oundgängligt villkor för hans liv och för
hans arbete. Han undvek ängsligt att bedra
sig själv. Redan nu, innan det sista
avskedet var taget, stod det fullkomligt tydligt
för honom att denna sorg kunde övervinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
