Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan de gråa, kalla gryningstimmarna
rullade fram blef Blomqvist allt mera
hänsynslöst ärlig mot sig själf. Han
förskönade ingenting mer. Han diktade inte
upp någon saga där han själf stod som
segrande hjälte utan tadel och vank
gentemot en Manja utrustad med andra
egenskaper än verklighetens. Icke heller
fab-lade han om händelser som genom något
slags trolleri vände sig honom till behag.
Han såg sanningen djupt in i ögat, och
han visste snart hur allt måste falla sig
när den svåra stunden var inne: det var
inte hon, utan han själf, obönhörligt och
oundvikligt han själf och ingen annan som
skulle komma att bli den upprörda,
förkrossade, rådlösa, snyftande, ömkligt
tiggande.
Han var ju ohjälpligt den svagare, den
underlägsna, redan därför att han höll af
henne så öfver allt förstånd.
Som i kroppslig vånda vred han sig
under denna visshet. Han kämpade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
