Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfversten tog trapporna i makligt tempo
och hvilade några minuter på halfva
vägen i den gamla gjutjärnssoffan. Väl uppe,
blef han åter stående en stund och
betraktade eftertänksamt fru Sandells
namnplåt och de många visitkorten
rundtom-kring. Han erfor en ovan känsla af
osäkerhet, förlägenhet. Det lättade litet när
han förmått sig att trycka på ringklockans
gulnade och kantstötta knapp.
Kaptenskan öppnade själf.
Han kände genast igen henne, fastän
det var dryga tjugu år sen sist. Hon hade
fallit af betydligt, men hennes hår var af
den sorten som aldrig grånar, och i
ögonen satt en glimt af lifsaptiten kvar och
lyste upp det fula ansiktet.
— God afton, sade öfversten en smula
trefvande. — Jag vet inte om jag är
igenkänd.
— Herregud! ropade kaptenskan och
slog ihop händerna med en klatsch. —
Är det inte öfversten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
