Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tyst det blef. En dörr smällde borta
i våningen.
Kaptenskan satt där med tårar i
ögonen.
— Om bara Marie hade lefvat ännu!
Då hade allt kunnat ordnas, hon var inte
hög på sig, hon var inte som andra.
— Nej, sade öfversten stilla, hon var
inte det.
— Men Rudolf har alltid varit
styfnac-kad och stolt. Han brås nog mera på
sitt fäderne. Så arg som han kan bli!
— Kan han det! sade öfversten och det
lyste upp i hans stora grå ögon. — Säg
mig, har han barn?
— En pojke och en flicka. Men han är
inte nöjd förrän han har tolf stycken,
skref Marie till mig när den första föddes.
— Ja, sade öfversten med plötslig
bitterhet, det är somliga som har tur här i
världen. Som får allt hvad de vill. Det
är ju klart som solen att han ger fan i
mig. Hvad ska han med en gammal knar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
